Cecilia touchade på det i ett tidigare inlägg, så jag tänkte att en uppföljning och ett förtydligande kan vara på sin plats.

Panang ägs och drivs av mig och Krister, och varje dag jobbar vi för att det ska vara en arbetsplats som vi själva hade velat jobba på. Medarbetarinflytandet skulle jag till exempel vilja säga är extremt stort: mer än hälften av alla förbättringsförslag som lämnas in genomförs och vi har också en tävling där bäst och flest förslag belönas varje år. Skälet är att vi vet att vi inte är bäst på allt, och att vi själva skulle vilja jobba på ett ställe där våra tankar och idéer utvärderades och värdesattes.

Ett annat exempel är friskvårdssatsningen som vi fortfarande är tämligen ensamma om. Genom den (som är ett förbättringsförslag från början!) kan man genom att ta hand om sig själv tjäna in extra betald ledighet. Den finns där för att vi själva vill jobba på ett ställe där man uppmuntras att inte slita ut sig i förtid, utan tänka på hälsa och balans.

volontarstor

Varje år är temaår

Till det har vi också temaår. 2014 var det friskvård, och extra pengar och satsningar las på det, bland annat i samarbete med Må Bättre här i Falun. 2015 låg fokus på kompetensutveckling, och varje anställd fick (och var tvungen att ta) 4-10 timmar per månad att lägga på utveckling och utbildning i någon form. I år är temat volontärarbete, och det är egentligen ganska naturligt.

Panang verkar i en kontext, ett sammanhang. Utöver att hålla femton människor med arbete, betalar vi in skatt och arbetsgivaravgifter som fördelas ut i samhället. Men det räcker faktiskt inte, det är ju ett obligatoriskt minimum. Därför klimatkompenserar vi också, och 2015s julklappspengar gick (liksom 2014s) till filtar och skolpaket åt syriska flyktingar. Under året har vi hjälpt till att samla in närmare 30’000 kronor, vi jobbar med Dalarna Utan Gränser pro bono, och i år fick också alla anställda 250 kronor var i julklapp som de fick skänka till valfri välgörenhet.

Alla som har en möjlighet att göra skillnad, har också ett ansvar att försöka. Words to live by, åtminstone för mig, Krister och våra kollegor.

Tänk om alla överallt gjorde det

Årets tema handlar alltså inte om att ta hand om sin kropp (friskvård) eller sin knopp (kompetensutveckling) utan sitt hopp (om mänskligheten) genom att helt enkelt hjälpa andra. Fyra timmar varje månad får alla på Panang ägna åt volontärarbete på betald arbetstid. Det är självklart helt frivilligt, men kanske en spark i baken för att anmäla sig till det där mentorprogrammet, börja träna fotboll med mindre lyckligt lottade barn, eller komma iväg till asylboendet en eftermiddag.

Tillsammans kan vi arbeta 720 timmar i år för att göra världen till en lite bättre plats. Och tänk om fler gjorde det, vilken skillnad vi skulle kunna göra tillsammans.