Ska eller skall du skriva?

”Kontrollera ordformen ’skall’, I vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande”.

Språkvård är en del av livet som skribent. Vissa väljer att följa reglerna mer slaviskt, medan andra istället bryter mot dem i princip hela tiden.

Med tanke på att vi idag lever i ett informationssamhälle där information ska komma ut i textform så snabbt som möjligt, innebär det i sin tur att texten kommer att bli lidande. Ett problem, inte minst i dagspressens olika artiklar på nätet. På många sätt är det också förståeligt varför det blir såhär. Det är mer viktigt att komma ut med nyheten i sig, snarare än att den är skriven på ett sätt som är korrekt.

Vad får det för konsekvenser? Jo, nämligen att journalister, yrkeskåren som har skrivandet och svenska språket som verktyg i sitt yrke, använder sig av felaktigheter. Det i sin tur läses av många människor och om man fortsätter att användas sig av det mediet, med den typen av texter, lär man sig också att hantera språket fel. Det är alltså inte så konstigt att alla de där blå- och rödmarkeringarna dyker upp i Word, vilket är en annan historia som jag definitivt kommer att ha anledning att återkomma till i ett annat inlägg.

Vi blir kallade språkpoliser, vi människor som älskar det svenska språket och vill att det ska användas på rätt sätt. Vissa blir mer eller mindre förbannade, och kan ta det väldigt personligt när de upptäcker en felaktighet, men för det mesta vill vi bara hjälpa till eftersom vi vet vilken potential som vi har med vårt språk.

Läs och korrekturläs

Som skribent läser man mycket och gärna. Det är så man utvecklar sitt eget språk, genom att läsa, läsa, läsa och sedan försöka kopiera det man tycker är bra. I det hela utvecklas man, och ens skriftspråk blir mer dynamiskt. En skribent som inte utvecklas är inte heller en skribent i tiden.

Korrekturläsning är bland det viktigaste du kan göra. Vill du försäkra dig om att din text håller måttet, och förstås på det sätt som det är tänkt att den ska förstås, så är ett par vändor korrekturläsning det som kommer att rädda dig. Ett av de absolut bästa tipsen jag har fått när jag vill försäkra mig om att texten låter bra är att läsa den högt för mig själv. Det blir lätt att då märka fel i satsbyggnader och meningslängder som annars kanske hade gått obemärkt förbi genom att bara läsa. Det i sin tur kommer att utveckla ditt skriftspråk och du kommer att lära dig göra mer rätt från början. Låt dessutom någon annan läsa din text, då texterna du skriver är menade att läsas av andra (förutsatt att det inte är dagbok du skriver).

En eller ett vid förkortningar

I detta blogginlägg har jag tänkt att ta upp några saker som är värt att tänka på, som kanske förbryllar många med det svenska språket.

Vi börjar idag med skillnaden mellan En och Ett vid förkortningar. Heter det, exempelvis, ett eller en cv?

Att bestämma genus på förkortningar är inte det lättaste man kan göra. Det finns olika saker man bör tänka på och olika sätt som man kan göra det hela betydligt lättare för sig om man är osäker.

För att förstå vad man ska använda så måste man också veta vad förkortningen står för. Om du exempelvis ska förkorta ”Verkställande Direktör” så blir genuset ”En”, eftersom att man säger ”en direktör”. Helt enkelt ”en vd”. Samma sak när det gäller cv. Förkortningen kommer från det latinska uttrycket Curriculum Vitae, och har ett neutrumgenus på latin, därför blir det korrekta genuset ”Ett”. Att man använder sig av ”en” beror då snarare på vad man har för uppfattning om själva innebörden av förkortningen. Ett cv är en meritförteckning, och många tänker på att förkortningen då representerar en meritförteckning, vilket då har gjort att man använder sig, felaktigt, av genuset ”En cv”. Korrekt är alltså ”Ett cv”, vilket i sin tur betyder att man beskriver det i ägandeform som ”Mitt cv”.

Det finns sätt som man kan manipulera det hela på om man känner sig osäker på genuset eller böjningen. Det gör man enkelt genom att lägga till ett efterled, alltså utöka förkortningen, kombinerat med ett bindestreck. Här kan man då skriva ”cd-skiva”, ”pdf-fil”, ”cv-bilaga” eller ”rfid-tagg”. Lägger man till dessa efterled blir det lätt att se vilket genus man ska använda sig av.