Två enkla knep för att skriva rätt
Många ord i det svenska språket låter snarlika och har ungefär samma betydelse, men när man ska skriva en korrekt text måste man veta vilket ord som är det rätta att använda.
De eller dem?
De och dem är en typisk sak som många har svårt för när kommer till att skriva. I talspråket säger vi [dåm] för båda varianterna, och många skriver även ”dom” i text. När det gäller mer formella sammanhang bör man dock skilja de och dem åt, och för att göra det kan man använda sig av ett enkelt knep.
”De” förhåller sig till ”dem” på samma sätt som ”jag” förhåller sig till ”mig”. För att veta vilken av de eller dem som är rätt kan man därför prova att byta ut de/dem till jag/mig.
Exempel
”Jag ska äta middag hos dom efter jobbet.”
”Dom ska arbeta med ett projekt tillsammans.”
När man byter ut dom till mig i den första meningen låter det fortfarande rätt. Byter man däremot ut det till jag blir det en konstig mening. I det här fallet är alltså ”dem” rätt.
I den andra meningen låter det visserligen lite konstigt att säga att jag ska arbeta på ett projekt tillsammans, men det låter korrekt om man jämför med alternativet. I det här fallet är alltså ”de” rätt.
Ett enkelt sätt att komma ihåg knepet är att tänka på bokstaven ”M” som både finns både i ”dem” och i ”mig”. Dessa hör alltså ihop.
Var eller vart?
En annan sak som många blandar ihop, både i talspråk och i skrift, är orden var och vart. Vart används ofta där var är det korrekta, och problemet ligger i att båda orden handlar om platser/ställen. Även här finns det ett enkelt knep för att skilja dem åt.
”Var” handlar om platser och ”vart” handlar om en riktning. ”Var” kan därför ersättas med ”på vilken plats”, och ”vart” kan ersättas med ”till vilken plats”.
Exempel
”Det finns täckning oavsett var man befinner sig.”
”Jag visste inte vart jag skulle gå.”
I den första meningen låter det rätt när man säger att det finns täckning oavsett på vilken plats man befinner sig på, och i den andra meningen låter det rätt när man säger att man inte visste till vilken plats man skulle gå. Gör man tvärtom blir det fel.
För att komma ihåg vad som är vad ska man alltså tänka plats, till exempel ”här”, ”i Falun”, ”på bordet”, eller riktning, till exempel ”ditåt”, ”söderut”.