
Särskrivningar och andra skrivfel
När man arbetar som skribent måste man ha en kärlek till språket. Man måste kunna skriva korrekt för att uppfattas som professionell, men mycket handlar också om vår egen stolthet. Vi som dagligen arbetar med text upplever särskrivningar och andra språk- och stavfel som mycket värre än den som skrev texten, och vi suckar över att någon uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan rök fritt och rökfritt.
Särskrivningar
I tal är det inga problem. Man hör sällan någon tala om en sjuk sköterska eller en skum banan när de pratar om sjuksköterskor och skumbananer. Så varför ser vi det i skrift? En anledning kan vara att vi har blivit så digitaliserade nu för tiden, och i sms- och chattspråket ska det gå fort och vara kortfattat. Vi har nästan aldrig tid att skriva en hel mening, och reflekterar kanske därför inte över att en brun hårig man inte beskriver mannens hårfärg utan lätt kan tolkas som något annat. Låter det fel när man säger det? Då är det oftast fel.
Felstavningar
Även felstavningar dyker upp här och var. Vissa bryr sig inte, andra vet inte hur det ska se ut. När vi skriver i ett ordbehandlingsprogram är datorn snabb på att markera att aborre eller tvugna egentligen stavas abborre och tvungna. Det kan betyda att vi inte lägger någon energi på att lära oss hur ord egentligen stavas, eftersom någon annan gör det jobbet åt oss. När rättstavningskontrollen inte finns är det ingen som säger åt oss att ordet är felstavat.
Stor bokstav och meningsuppbyggnad
Stor och liten bokstav, och även kommatecken och hur meningar är uppbyggda, är en annan sak som kan försvinna i sms- och chattspråk. För vem orkar bry sig om språkvett när man bara ska berätta något för kompisen? Om vi från tidig ålder använder den här typen av språk när vi kommunicerar så är risken stor att det blir svårare att skriva rätt när det gäller en viktig text, till exempel hur vi presenterar oss i ett CV.
Talspråk
En annan stor bov i dramat är talspråket. Ord som mej, dej och dom låter bra när vi pratar, men i text hör de inte hemma. Eftersom det skulle låta konstigt att prata om ”mig”, ”dig” och ”de” precis som de stavas så måste vi förstå och lära oss skillnaden mellan stavning och uttal. Ett annat exempel är användandet av ordet ”att”. I talspråk faller ofta ordet att bort när man säger att man kommer göra det senare. När vi skriver måste vi komma ihåg att vi kommer att göra det senare för att få en korrekt mening.
Vi skribenter är inte felfria. Vi kanske också lättar lite på språkreglerna när vi skriver privata meddelanden, men vi vet hur och när vi ska använda det korrekta språket, och framför allt förstår vi vikten av att kunna skriva professionella texter. Det ger oss ett större ordförråd, det gör oss bättre på att kommunicera och det gör att vi kan läsa, förstå och ta till oss olika typer av texter oavsett hur de är skrivna. Det är en viktig kunskap – en kunskap som alla förtjänar att lära sig!