Elsas årskrönika
Julen står för dörren och här på GFD-kontoret lyster flitens lampor. Eller, låt oss säga att de glöder – för det gör dem faktiskt. Tangentbordens knappande har gått upp i galopp och man skulle kunna tro att vi tävlar i den som hinner klicka flest gånger med sin mus i minuten. Detta är julstämning för oss – att hinna årets sista deadlines innan vi packar ihop kontoret för att låta det nya året födas, och tro mig, vi njuter!
Vi pratar ofta om våra visioner och vart vi vill nå, vilka mål vi har, både personligen och inom vårt yrke. Men denna gång tänkte jag fokusera på det som varit, helt enkelt hur året med GFD år 2013 har varit för mig som anställd. Jag kommer säkerligen missa hälften av allt som hände, för det var mycket som skedde, men låt mig försöka, trots att jag dagligen försöker hålla mig borta från bokstäverna och istället trolla med färg och form.
I smällkalla januari satt jag, Jonas, Fredrik och Joakim uppe på regementet och lät värmefläktarna vina i våra hår. Ett k-märkt hus med dåligt tätade fönster tillät inte många plusgrader över normal rumstemperatur, tyvärr. Vi kom snabbt tillbaka i det vi lagt på hold under julledigheten och inför februari var vi alla spända på ”den nya killen” som skulle börja. Fredagen den 1:a februari traskade vår långa bandyspelande Content Manager Peter in med sitt klingande hälsingemål och satte fart på festen som även visade sig vara Fredriks 1-årsdag på GFD. Det bjöds på mästerligt god kakaotårta och det var ett faktum att vi växt från 4 till 5. Stort!
Vi höll ångan uppe på kontoret och i mitten av februari gled vi tillsammans runt på sjön Runn iförda långfärdsskridskor. Efter ett varv i motvind hoppade vi in i vårt eget konferensrum på Främby Udde och GFD’s första konferens genom tiderna gick av stapeln. Vi pratade visioner inför 2013 och varvade citat från Braveheart med båt-metaforer, en härlig och uppfriskande dag på många sätt helt enkelt.
Vinter gick till vår och under april månad peppade vi alla inför maj månads ”Blodomlopp” i Borlänge. Ett initiativ till att göra något tillsammans, röra på oss men även bidra till kännedom om att bli blodgivare. Som certifierat Blodgivar-företag kände vi oss extra stolta där vi sprang halvmilen med våra GFD-tröjor. Självklart ser ni oss i loppet även nästa år, det finns inga ursäkter!
Men kunderna då, har vi inga sådana? Jo, en hel hög med fantastiska kunder, men att skriva om dem skulle dra ut på detta inlägg så långt att ni inte ens skulle orka läsa slutet. Men låt mig säga att vi har haft ett väldigt roligt år med spännande kunder, intressanta uppdrag och leveranser vi är mycket stolta över.
Fram mot sommaren stod det klart att vi skulle anställa en hel armé till hösten och att vi växt ur våra lokaler på regementet var ett faktum. Efter mycket letandes skrev Jonas under på en äldre lokal med loft nere i centrum och de kommande månaderna inför flytten fylldes inköpslistan på och våra förväntningar på hösten steg dag för dag. Spännande tider var på väg – åter igen.
Sommaren flöt på, projekten rullade in och leveranser ut, vi gick på semester om vartannat, men till slut var det äntligen augusti och dags för oss att flytta in i vårt nya kontor. Peter och Jonas bar skrivbord tills armarna värkte och det största huvudbry vi hade under dessa veckor var hur vi skulle placera borden. Men tillslut stod vi där, i vårt alldeles nya kontor.
Sommaren hade nästan gått mot sitt slut när värmlänningen Patrik stegade in tillsammans med Linnea, redo att bli våra nya skribenter. De fick en chockstart och var på några veckor inne i ett rasande tempo – återigen lyckades Jonas med en rekrytering av hög rang. Med den höjda arbetskapaciteten bokstavligen sprutade jobben in och vi kunde förstå att denna höst skulle bli en repris på förra, gånger två. Men med nya lokaler och två nya i teamet (plus en till på väg in) fanns det inte längre några anledningar att inte fira. Vi bjöd därför in till en ”casual grill-inflyttningsfest” på bakgården där vi tillsammans med kollegor och vänner njöt av den sista sommarvärmen.
Den första måndagen i september hade den åttonde och sista stolen på kontorets fyllts, östgöten Fredric hade hittat upp till Falun och blev nu en del av vårt webbteam. Och jag kan avslöja att det trots dessa tre månader som gått sedan han började så har vi inte kommit på något mer fantasifullt än att kalla våra utvecklare för Fredrik och Fredric. Vi försökte länge komma på något fiffigare som Fredde, Fred, Frecke & Fresse, Lövefors & Samuelsson. Men den stämning som infinner sig efter ett tappet försök att kalla Fredric för Lövet talar för att det är ett hopplöst fall. Man får vara glad för det lilla, i detta fall ett c och ett k.
Vi är nu nästan återigen framme vid dagens datum, och i ärlighetens namn har denna höst haft ett så högt tempo att vi knappt märkte av att den var här. Jag har inte ens hunnit blivit höstdeprimerad?! Men tolka mig rätt, högt tempo betyder inte bara jobbigt, det betyder också roligt och utvecklande. Vi har skrattat, Jonas har stått på sin stol, Joakim har skalat apelsiner till förbannelse, Peter har imponerat oss med grymt stora matlådor, Patrik har visat sina danskunksaper, Linnea har stått för årets godaste frukost, Fredric för sina glada hejdå-rop på eftermiddagarna och Fredrik för nya rekord i antal stå-timmar. Själv tar jag på mig som skapare av vår första quiz-kväll tillsammans och ser fram emot att föra facklan vidare – Patrik, är du redo?
Jag summerar detta år med glädje och ser fram emot år 2014. DET kommer om något bli ett spännande år, och om lika mycket ska ske som det gjort i år, ja, då får jag svindel av att bara tänka på vart jag sitter och skriver detta inlägget nästa år.
Men innan vi knyter ihop säcken som vi kallar år 2013 har vi några projekt att hinna med innan jul, och ikväll ska ett julbord ätas tillsammans. Och med god marginal till julafton önskar jag er alla en god jul och självklart ett gott nytt år!
Och för den som vill fortsätta njuta lite i GFD-anda kommer här ett bildregn från året som gått 🙂